onsdag 14 september 2016

För lite i FuckYou-kassan


Trots att kassan minst sagt är ganska välfylld just nu så är det inte tillräckligt. Inte tillräckligt för att kunna säga Fuck You till vissa väl valda personer. Den där längtan efter frihet som rätt många av oss investerare och utdelningsjägare strävar efter känns verkligen mer aktuell vissa dagar. Idag är en sådan dag...

Att jobba borde i den bästa av världar vara något kul. I min värld är det just nu allt annat än kul och lustfyllt. Om inte mitt jobb resulterade i att en slant sattes in i slutet av månaden skulle jag glatt skita i det. Alla vi löneslavar spenderar alldeles för stor del av våra liv på våra jobb och om då det aktuella jobbet mest bidrar med håravfall och ångest kanske det kan vara läge att se sig om efter något annat.

Nu är det ju inte alltid så lätt att hitta något annat som ska bidra med den där pengen i slutet på månaden och om man dessutom lägger till på kravlistan att det ska kännas meningsfullt och kul blir det ännu svårare. Det är precis just där jag befinner mig nu... Hade FuckYou-kassan varit betydligt större hade jag bara bett chefen att dra för att sedan bara pyssla med mina egna projekt men nu är jag inte där än och därför känns gråa dagar som dessa extra tunga.

När man fått en ordentlig slev med skit kastat på sig från sin överordnande kan det kännas minst sagt segt att glatt knega vidare på samma arbetsplats. Jag känner mig less på att spendera merparten av mina vardagar med att göra saker för att någon annan ska bli nöjd. Jag är trött på att behöva skjuta mina tankar, ideer och projekt åt sidan för att all tid går åt till slavandet. Det är ju inte så att jobba per automatik behöver betyda något tråkigt. Tvärtom kan det ju vara det roligaste som finns om man fick pyssla med det man brinner för. Jag älskar att jobba så det är verkligen inte att jag är lat. Jag vill bara ha möjligheten att välja vad det är jag jobbar med. Att jobba med det man tycker är allra roligast är ganska få förunnat men jag känner att jag måste i allafall börja sträva åt det hållet.

Nu är det ju så att jag är tacksam för att jag har ett arbete överhuvudtaget så troligtvis blir det att knyta näven i fickan och bita ihop ett tag till. Det fina i att få den där skiten kastad på sig är att man blir betydligt mer motiverad att få igång sina egna verksamheter och projekt. Det är dags att skapa en förändring. Från och med nu ska jag försöka att lägga en timme per dag åt att försöka få igång någon av alla mina ideer kring sidoinkomster. Kanske kan dessa sidoinkomster bli min huvudsakliga inkomst om några år. En tröst är ändå att slänga ett öga på excelbladet för mina utdelningar. Dom tickar så sakta på och om några år kommer dom bidra med en ordentlig slant. En dag så kommer FuckYou-kassan vara tillräckligt fylld och då vet jag vad jag kommer göra...

Hur gör ni andra löneslavar för att orka kriga vidare?

MvH Pengaregn

16 kommentarer:

  1. Oj, vad det inte jag som skrev allt detta? Åtminstone hade det kunnat vara det. :)

    Det är guldhönan som är en del av halmstrået för mig. Nu ska jag ju byta jobb strax så då hoppas jag på ny inspiration.

    Har du inte investerat arvet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmm dom där halmstråna är trevliga men nu börjar det bli dags att knyta en kärve av dom så man kan ta sig vidare;)

      Jo jag har börjat investera mitt arv men jag väljer att gå långsamt fram och flyttar över mellan 15000-20000 per månad in på börsen.

      MvH Pengaregn

      Radera
  2. Been there, done that (alltså tagit chansen att rekommendera chefen att inleda en anal hobby med mina arbetsuppgifter).

    Jag reagerar på formuleringarna "jag är tacksam för att jag har ett arbete överhuvudtaget" och "inte alltid så lätt att hitta något annat som ska bidra med den där pengen". Jag har ju ingen aning om vad du gör och hur den arbetsmarknaden ser ut där du bor, men förminska inte ditt värde, det är arbetsgivarens uppgift. Varje gång någon chef antytt till mig att jag ska vara glad att jag har ett jobb har jag (oavsett om det stämt) svarat att de ska vara förbannat glada att de har mig.

    Som anställd får man pengar, men man betalar med sin tid och det är långtifrån säkert vem som drar det längsta strået där. Tvivel får man ha, men är de återkommande är risken stor att det är du som förlorar på att vara kvar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fan Micke. Du får inte skriva som i första meningen. Det anses ofint att jag skriker av skratt på jobbet och sätter äpple i halsen så att det sprutar äppelmos över hela kontoret.

      Till Pengaregnet
      Lyssna på Micke. Ett arbete är ett utbyte och det är viktigt att man inser sitt eget värde även om jag till 100 % förstår osäkerhetskänslan när man är beroende av lönekuvertet men se det så här... Det där arvet du fick, hur länge skulle du i värsta fall klara din del av era utgifter på det? 3år? 4år? 5år?

      Vi är oftast väldigt benägna att känna trygghet i det vi har och tvinga oss att acceptera all möjlig skit av rädsla för vad som kan bli resultatet på andra sidan.

      Så nästa inlägg kanske blir - "Hur arbetsmarknaden ser ut på orten där jag bor"? :-)

      Håll ut

      Radera
    2. Så reagerade inte alls min chef, men ansiktsuttrycket glädjer mig fortfarande sexton år senare.

      För egen del kan jag säga att varje gång jag hoppat av en anställning har det lett till något bättre. Därmed inte sagt att man behöver slå näven i bordet varje gång det går lite tungt. Men kommer det till det läget har det en tendens att ordna sig, även om det aldrig skadar att kolla upp alternativen innan.

      Radera
    3. Hahaha, du är ju för jäkla skön!:)

      Ska ta mej tusan skriva upp det som en sak på min bucket list. Be chefen dra åt helvete:)

      Blir faktiskt riktigt peppad av att läsa dina ord. Tusen tack för det!

      MvH Pengaregn

      Radera
    4. AVL

      Tack för dina ord! Ja ser man på det rent krasst så skulle jag kunna klara mig i bra många år på mitt arv. Men jag vill ju inte "leva upp" dom pengarna utan jag vill ju skapa mig en pengapress av rang med dom.

      Mitt fokus måste öka på att få igång någon av mina egna ideer. Min lösning är inte att jag hittar ett annat jobb utan jag behöver nog få vara min egen chef. Iallafall under en period:)

      MvH Pengaregn

      Radera
  3. Bra inlägg, ut med känslorna! Skönt när folk äntligen säger vad dom känner!

    Jag kände likadant på mitt förra jobb så jag sparade ihop en hög fuck you money. Sen sa jag till chefen: jag jobbar en månad till. Jag hade då tillräckligt med likvider för att klara mig ca 1,5 år.

    Den sista dagen på jobbet var en av mina lyckligaste dagar jag haft. Jag kände mig levande på ett sätt jag inte gjort på väldigt länge, känslan är svår att beskriva.

    Som Micke ovanför säger, förminska inte dig själv. Se heller inte hinder utan möjligheter. Börja räkna på vad du har för möjligheter och hur du kan tillämpa dom, troligtvis ser det ljusare ut för dig än vad du tror. Om du har möjlighet att sluta jobba, fråga dig själv varför du jobbar.

    Mvh Frihetsmaskinen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fan va härligt att läsa det du skriver!:) Vad hittade du på efteråt? Eget företag?

      Tack för dina tips! Jag ska göra mitt bästa för att ta dom till mig och skapa en förändring. Att gnälla hjälper sällan så då är det bättre att rulla upp armarna och se till att förändringen sker.

      I dagsläget jobbar jag enbart för att det är det som betalar mina utgifter. Hade läget varit annorlunda hade jag definitivt inte suttit av min dyrbara tid på detta jobb:/

      MvH Pengaregn

      Radera
    2. I början tog jag det bara lugnt och gjorde allt jag velat göra, men som man inte hann med heltidsjobb. Jag sa upp mig lagom till sommaren så jag var helt ledig våren och hela sommaren, ca 4 månader. Var bla 4 veckor utomlands, och en del resor i Sverige. Sen pluggade jag lite, mest på distans bara roliga ämnen. Efteråt tag börjar man bli lite rastlös så utan att ha planerat det startade jag ett företag. Det var inte i samma bransch som mitt förra jobb. Det har gått mycket bättre och lättare än vad jag hade förväntat mig. Jag jobbar i dagsläget ca halvtid och kan bestämma i stort sätt helt hur jag jobbar, tider och till viss del dagar.

      Jag satte mig ner när tankarna om att starta eget kom och skrev en lista på vad jag ville ha ut av det. Hur jag ville att mina dagar skulle se ut nu och om 5 år. Det jag kom fram till var att jag inte kunde starta eget inom det jag jobbade med då, eftersom jag omöjligt skulle kunna styra över när och hur mycket jag jobbade. Därför började jag kolla på allt jag kom på och såg sedan till och lära mig det och körde igång. Från att jag kom på vad jag ville göra var jag väl igång på ca: 3-4 månader, allt handlar om inställning. Idag är jag riktigt nöjd över valet jag gjorde och längtar inte tillbaka till det jag hade innan. Jag tjänar mindre pengar men friheten jag har går inte ens att jämföra. Jag skulle dock kunna tjäna betydligt mer då jag kan ta mycket mer jobb om jag vill. Men när man har valmöjligheten så har iaf jag svårt att motivera varför jag ska jobba heltid när jag klarar mig på halvtid. :)

      Kör hårt och försök kolla på allt från olika perspektiv!

      Radera
  4. Haha Micke Larsson! Bäst! Har också en puckad chef. Längtar till den dag jag bara kan gå därifrån och säga några fina ord. Hoppas den dagen kommer snart. Jenny

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vi får hålla tummarna och göra vårt bästa för att den där dagen kommer så snart som möjligt:)

      MvH Pengaregn

      Radera
  5. Micke Larsson levererar som vanligt 'inleda en anal hobby med mina arbetsuppgifter' Jag dör!! 😂

    Pengaregnet: jag förstår dig och att läsa det du skriver får mig att älska mitt jobb som egen företagare. Vilket inte alltid är en dans på rosor...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är nog som egen företagare jag skulle trivas bäst också. Jag har många planer men än så länge står jag bara och stampar.

      MvH Pengaregn

      Radera
  6. Micke Larsson levererar som vanligt 'inleda en anal hobby med mina arbetsuppgifter' Jag dör!! 😂

    Pengaregnet: jag förstår dig och att läsa det du skriver får mig att älska mitt jobb som egen företagare. Vilket inte alltid är en dans på rosor...

    SvaraRadera
  7. Stort tack för era uppmuntrande ord! Ni lyfte verkligen upp mig med det ni skrivit:)

    Livet är fullt av möjligheter som Ole Bramserud så i Sällskapsresan:)

    MvH Pengaregn

    SvaraRadera