Mina 5 cent

Just det här inlägget har tagit ovanligt lång tid att färdigställa. Jag har funderat...fram och tillbaka. Vänt och vridit på argumenten och tankarna, stött och blött... Det jag funderat på är om jag ska, eller inte ska, skriva av mig mina tankar kring den senaste heta potatisen bland ekonomibloggarna nämligen clickbait / reklam och jakten på läsare.

Hela den här diskussionen och den negativa tonen som spridit sig efteråt dödade lite min lust att skriva. Det kändes helt enkelt inte något roligt när jag här och där läste syrliga anonyma kommentarer hos mina blogg-grannar om att dom skulle ha skrivit vissa inlägg enbart för att få klick.

Att fastna i den här negativiteten är dock inget alternativ utan jag vill vidare. Jag vill återuppleva lusten att skriva och då tror jag vägen framåt är att få ur mig det här inlägget och sen kriga vidare. 

Mitt stötande och blötande har kommit fram till att jag kanske inte vill häva ur mig allt jag tycker och tänker men samtidigt vill jag säga ett par ord om en sak som jag upplever har blivit utelämnat i diskussionen.

Jag startade den här bloggen för att jag behövde hjälp. Jag var som en kalv på grönbete och hade inte en aning om hur jag skulle bete mig när det kom till investeringar och börsen. Min tanke var då att öppna upp det här fönstret för att både jag och även andra i min situation skulle ha möjlighet att lära sig. Mina förhoppningar och förväntningar kring detta har överträffats många gånger om och det har jag er läsare att tacka för. Utan er ingen blogg. Och ungefär här landar jag i det som jag anser blivit utelämnat i diskussionen.Jag vill ha många besökare. Ju fler desto bättre! För min del innebär det att fler kan bidra med sin kunskap och fler också kan ta del av den. Ett av de verktyg jag har till hands för att locka läsare är just att skriva en lockande (obs lockande, inte missvisande) rubrik. Jag anstränger mig för att komma på en lite klurig rubriksättning på mina inlägg just med en förhoppning att fler ska klicka in sig och läsa det som erbjuds här på Pengaregnet. Det har här inget med att driva trafik för att tjäna pengar utan för att jag vill att någon läser det jag lagt tid på att skapa.

Om jag inte hade några som läste det jag skrev skulle jag troligtvis bomma igen bloggen ganska snart. Läsarna är hjärtat och utan dom känns det iallafall för mig ganska meninglöst att skriva ned mina tankar enbart för min egen skull. Att det finns en korrelation mellan antal besökare och de få kronor bloggen drar in är, för min del, bara ett lyckligt sammanträffande. Pengarna hade det inte varit hela världen om jag miste men hade jag ingen som ville läsa mina inlägg så hade nog skrivandet upphört rätt så omgående.

Hurovida man kör reklam eller ej, kör många inlägg per dag eller få, skriver för sin egen skull eller för andra tycker jag är helt och hållet upp till den som driver bloggen. Och den som ska avgöra vad som är läs/klickbart eller inte är läsaren. Gillar man inte en viss blogg av någon anledning är det ju faktiskt bara att strunta i att läsa vad som skrivs. Jag gissar att mer eller mindre 100% av alla ekonomibloggar därute drivs av någon form av lust och glädje till att skriva och att det är huvudsyftet med att dela med sig av tankarna i inläggsform. Om man vill göra detta kort och koncist eller genom långa analyser är upp till bloggaren. Ni läsare väljer vad ni vill läsa. Skulle det vara så att ni vill läsa vad just jag har att erbjuda så blir jag såklart jätteglad och välkomnar er med öppna armar.

Nu när jag fått ur detta ur systemet kör vi vidare med full fart mot vårens utdelningsregn!

MvH Pengaregn